Den långa väntetiden....

 
 
Att vakna upp ännu en dag & känna att allt är så fruktansvärt onödigt, att det inte spelar någon roll vad man än gör för det slutar alltid i katastrof & ångest, ja, detta börjar tära på mig så in i h*lvete!
 
Mormor sa alltid att jag var en kämpe & kunde klara mig igenom allt jag gav mig in på.. Ja, på sätt och vis hade hon rätt, men hon glömde nämna att allt man vill uppnå har ett pris. Visst jag kämpar på & ger inte upp även om det känns som hela universum arbetar emot mig, men gör det mig lycklig? Nej...Jag kämpar med ångest, deprission, förlorade vänner & familjemedlemmar.. ibland undrar jag, vad är det man kämpar för egentligen?
 
Jag menar, alla kommer förr eller senare avlida & ingen (vad jag vet..) kommer minnas något från livet..Är livet bara en lång väntetid på den eviga vilan? Är det bara till för att fördriva? I sådana fall, vad fasen är poängen. är man inte glad eller lycklig & känner att energin snart är helt slut, varför ska man motarbeta något som ändå kommer inträffa förr eller senare?
 
Som Buddhist tror jag (eller i alla fall vill tro) på reinkarnation, dock är jag även en person som tror på vetenskapen..Går inte något att bevisa är det inte sant. Hade jag varit säker på att reinkarnation verkligen existerade, då hade jag tagit livet av mig för länge sedan! Dock har jag mina tvivel & just nu är det bara rädslan för andra sidan som håller mig tillbaka.....
 


Kommentarer:

1 Elin Gåhlin:

skriven

Vilken häftig redigering!

Kommentera här: