Saker som stämmer på mig!

 
 
3 viktiga saker!

 
1) Det går inte att generalisera personer med Aspergers, alla är en unik individ!
2) Aspergers syndrom har inte med intelligens att göra, och är inte en sjukdom!
3) Man lär sig också oftast med tiden om sånt som sociala koder och om hur andra personer tänker och uttrycker sig!
 
Vardagslivet påverkas av Asperges, men hur mycket det påverkas beror till stor del av omgivningens krav och förväntningar. Ju mer man själv och andra får lära sig om hur man funkar och vad man behöver, dessto lättare brukar vardagslivet bli. Därför har jag valt att dela min "form" av asperges. En sak jag vill påpeka är att Aspergers är INTE en ursäkt för ens bettende, det är endast en FÖRKLARING för att förhoppningsvis öka förståelsen för ens bettende!
 

 
Saker som stämmer på mig!
 
Jag vill veta exakt ALLT om planeringen så långt fram som det är möjligt, var ska vi vara, hur länge kommer det pågå, kommer vi förflytta oss, vilka kommer, blir det mat, hur tar vi oss dit, vad kommer hända. etc. 
Dessutom upplever jag ofta att det är stressande att umgås med fler människor än 2-3 samtidigt för jag vet inte riktigt var jag ska rikta min uppmärksamhet. Jag har svårt att stänga ut ljud och händelser runt omkring mig. Vilket gör att jag ofta hör och upptäcker fler saker än jag borde....Jag vill även (helst) känna personerna jag kommer träffa, då jag är obekväm med möten av nya personer, spec. när det är många människor på samma ställe, ex. fester.
 
Är något planerat ska det hända! Jag blir väldigt "lost" och förvirrad om saker ställs in, då jag inte har gjort någon mentalföreberedelse för att andra aktiviteter möjligtvis kommer hända istället. (Nu mera har jag alltid en "backup plan, vilket involvera ensamma aktiviteter").
Jag har väldigt lätt att känna mig utanför, övergiven och ensam. Vilket kan hänga ihop med att jag har svårt att veta vad folk förväntar sig av mig. Vilket ofta leder till att jag gör ett "för ambitiöst jobb" och kör slut på mig.
Jag skrattar ofta och håller på med mina händer för att dölja min orsökerhet.
Blir jag arg eller ledsen lämnar jag ofta platsen för att kunna samla mina tankar, och kontaktar oftast personen några dagar senare för att prata om händelsen.
 

Kommentera här: